Jagf får panik idag. Jag känner mig jätte kluven, jag vet knappt vad jag skall göra eller vilket ben jag skall stå på.. Jag vet inte varför, men känner så det är väl alla dessa hormoner man pratar om..

Det är så mycket man vill göra, men samtidigt känner jag inte för att göra något alls. Det känns inte alls bra när allt är som ett bombnedslag här hemma.. Och lillan behöver en:)

Denna veckan har varit ett rikigt helvete till och från. Jag skulle inte ta åt mig lovade jag hela tiden innan, men jag nog tagit åt mig mer än jag lovade.

Jag känner mig så kluven, jag har rikigt mycket att tänka på, men jag vet inte varför egentligen..  Jag vet inte rikigt något men så skall det väl vara någon gång i livet.

Men jag lever på hoppet och allt kommer att bli bra det kan jag lova..

Vi var på bb igår och hälsade på min sambos lillasyster. Man insåg hur snabbt tiden har gått när man ser sin egen berevid. Men det är mysigare nu med lillan hon är inte lika ömtålig.